Roligare kypare utomlands?

I natt på jobbet satt jag och en albanska som jag jobbar med och pratade lite allmänt om semester och sånt. Hon ska åka till Albanien och Montenegro med sina döttrar på semester. På jobbet dricker jag ofta Cappuchino, eftersom det är typ det godaste som vår kaffeautomat kan erbjuda, och då brukar hon (eller någon annan arbetskamrat med ex-Yugoslavisk härkomst) flina och lite insinuerande säga "Aha...", eftersom Cappuchino tydligen kan översättas på Serbokroatiska (eller albanska) till något litet flirtigt, men snuskigt uttryck. Fair enough. Jag (som alla de som känner mig vet) är ganska snabb på att begagna allt som jag hör folk säga och som jag tycker är roligt, så varje gång jag ska ta en kopp kaffe så uttalar jag valet och det på samma manér som allas vår Joey Tribbiani skulle ha gjort det. Capp-o-chiinoo (med överdrivet menande tonfall)... I alla fall, när vi satt och pratade om restaurangerna i Albanien nämnde hon att hon brukar uteslutande dricka just Cappuchino när hon är där, då de andra typerna av kaffe som erbjuds inte riktigt håller måttet. Och varje gång hon beställer detta tittar kyparna lite flirtigt på henne och säger "Aha...". Vad har vi i sverige som motsvarar detta? Att någon någon gång beställer en bit fransyska? Lite lammkött? Något sött till kaffet? Allt funkar ju, men det är inte något som ALLA har i bakhuvudet när man köper en kaffe med varm skummad mjölk? Eller?

Jag kommer nästan att tänka på den härliga Saturday Night Live-sketchen med de italienska kyparna (nåväl, det är ett par sketcher med italienska kypare och upp-passare) som dyker upp vid matbordet med en pepparkvarn: "Fresh-é péppér-e?" Eller dyker fram med notan och passar på att hångla upp damsällskapet när mannen betalar notan? Kanske inte drömscenariot, men lite roligare än "Du får inte hänga väskan på samma galje gratis"...

Rastan

image35


Åh, vad det är härligt när svunna tider bara dyker upp i posten. Idag väckte Emma mig (jag har jobbat natt denna veckan så runt två-tiden) och gav mig ett paket. Det innehöll ett härligt gammalt spel - Rastan, kärleksfullt tillverkat av glada Japaner (Taito) 1987.

Jag minns första gången spelet dök upp i vår hemstad, i den numera legendariska videobutiken Ljudvågen samma sommar som spelet tillverkats. Jag var för liten för att få spela spel där (15-års-gräns) och fick nöja mig med att titta på när de äldre killarna spelade. Just denna dag var det bl a en av medlemmarna i eurogruppen Drängarna (Lars, om du läser detta så kanske du också tänker tillbaka på denna fina tid ibland) som gladeligen öste enkronor och femmor i myntinkastet för att sedan upphetsat vänta på sin tur.

Grafiken var enastående, musiken förtrollande, och denna muskliga barbar (måste vara Arnold som inspirerat dem) hoppade högt och spänstigt, och svingade sitt stora tvåhandssvärd mot slemmiga gröna halvdrakar och väna kvinnfolk. Mer bilder på spelet hittar ni i vanlig ordning på min arkadsida.

Ny skärm!

image34


Jag är fett nöjd kan jag säga med min nya Acer-skärm. 22" för 2.495 är som hittat tyckte jag. DVI dessutom. Nice.

4-stjärnigt hotell, minst Natascha Peyre or GTFO!

Denna härliga insändare läste jag nu på morgonen i gårdagens Alingsås Tidning. Jag var helt enkelt tvungen att transkribera den och posta den här (jag är alltså INTE den som upplevt detta fasansfulla):


Strippor på nästa studentbal?

Jag och ett par vänner gick ut i onsdags. First Hotel Grand brukar vara bra, så vi gick dit. En vanlig kväll tänkte vi när alla plötsligt vände emot scenen och tjejer började gå på "catwalken" i bara underkläder. Först trodde jag att de hade fått i sig lite för mkt dricka men sedan kom det fram att detta var arrangerat! Hotellet hade alltså betalat för att dessa tjejer skulle gå på scen i bara sina underkläder!

Efter ett tag mindes jag att jag hade sett samma "fenomen" på TV för ett tag sedan. Då fick man i en dokumentär följa Natascha Peyre(känd från Paradise Hotel) då hon i liknande utstyrsel gick runt på en scen på en klubb i vad jag TROR var Stockholm. Skillnaden var att klubben i fråga arrangerade detta ofta, så besökarna var beredda på den sortens underhållning. För dem som inte ville gå dit fanns andra ställen som hade öppet, till skillnad från en onsdagskväll i Alingsås. Dessutom var den klubben i Stockholm liten, rökig och vad jag kunde se ganska sunkig. Inte alls i klass med vårt kära Grand på Bankgatan här i stan. Man måste verkligen fråga sig hur ledningen på hotellet tänker. Ett 4-stjärnigt hotell som tillåter sådan här underhållning. Jag förstår verkligen inte varför.


Inget annat var öppet, så man behövde inte direkt dra till med något "extra" för att locka besökare. Och även om man nu skulle ha haft lite konkurrens, så bör väl ett 4-stjärnigt hotell hålla en lite högre standard på sin underhållning än en sunkig "b-klass" klubb. Eller? Här hålls även Alströmergymnasiets årliga, prestigefyllda studentbal. Och vem vet, fortsätter hotellet utvecklas i samma riktning kanske vi om ett par år får se striptease istället för det traditionella live-bandet på den kära balen. Hotellet har visserligen lång väg att gå innan man är på den nivån, men med onsdagens föreställning har man minst sagt tagit ett par steg åt det hållet.

Nu slutligen goda råd till dem på hotellet som planerar att arrangera fler föreställningar i stil med onsdagens: se i så fall till att exploatera lite killar på samma sätt. Dels får vi heterosexuella tjejer och homosexuella killar också lite "lammkött" att dregla över (och varför skulle vi inte få det? Vi betalar ju lika mycket för inträde och dricka som alla andra), dels kan ni slippa kommentarer från dem som i onsdags beskrev föreställningen som ytterst kvinnokränkande.


Eller varför helt enkelt inte bevara ert goda rykte och värdighet - sluta leverera halvtaskig underhållning man kan hitta på sunkiga klubbar och bjud istället på förstaklassiga upplevelser till Alingsås ungdomar.


ONSDAGSBESÖKARE



Ja, vad säger man? Om ett 4-stjärnigt uteställe med ett så gott rykte som First Hotel Grand i Alingsås inte kan hålla samma fina klass på underhållningen som en sunkig, rökig (gammalt reportage?) nattklubb i Stockholm (!) så är det väl ändå på tiden att man sätter ner foten. Och vägrar gå dit förrän det finns en manlig underklädes-show. För hur länge är det kul? Tjejer vill ju inte se killar i kalsonger, de vill se dem helt nakna, am I right?

Nästan i klass med insändaren i AT om hur Orvar Säfström sprider Nazi och Satanist-propaganda... (Vilket han FFS inte gör!)

http://catsoogle.com/


Roskilde-krockar

I år känns det som om Roskildefestivalen verkligen gått in för att jävlas med viss fans. Men det är såklart för ALLAS trevnad som man sätter två akter som troligtvis drar ungefär samma publik på två olika scener på exakt samma tid.

Torsdag:
I den högra ringhörnan: Blacksmith Records presents TALIB KWELI AND JEAN GRAE och in den vänstra ringhörnan: JOHN LEGEND. Dessutom klämmer vi på med utsökta THE KILLERS på orange scenen samtidigt som någon slags ringdomare. Yes. Nu slipper fansen stå och trängas så mycket säger säkerhetsfolket. Jag väljer nog John Legend. Känns lite som att vår tids Marvin Gaye är här (d'Angelo hade ju varit att föredra, men då hade ju publiken börjat spontanpippa) och det vill ju inte jag eller alla snygga tjejer på festivalen missa. Men all frustration att man inte kan se alla tre, eller i alla fall John Legend OCH Blacksmith-gänget kommer nog att reta en del soul/hip hop-skallar... Men sen dyker ju BJÖRK upp och gör alla lyckliga igen ett par timmar senare. Förhoppningsvis.

Fredag:
Inga särskilda totalhaverier känns det som. Peanut Butter Wolf och Mando Diao isåfall.

The Sounds (check), In Flames (check), Roky Erickson & The Explosives (check), My Chemical Romance (pass), Beastie Boys (check, check), Dizee Rascal (check), Queens Of The Stone Age (om vi inte äter eller sitter i tältet, check), Mika (check), Peter Bjorn And John (check) och slutligen Lee Scratch Perry & Adrian Sherwood (checkity check).

Lördag:
Om man är pigg och alert efter dub-festen på natten:
Buffalo Tom (grunge, någon?), Machine Head (maskinhuvud, någon?), The Flaming Lips (check), Clipse (check), The Who (Who?=check), DJ Tiësto (ja, fyra timmar med denna Håkan Hellström-lookalike från Holland är ALDRIG fel), Red Hot Chili Peppers (nä, Tiësto spelar fortfarande)

Söndag:
Numera (enligt kvällspressen) Schlager-gänget, The Ark (check), Wilco (hjärnan säger ja, pungen säger kanske), Arctic Monkeys (om jag får se dem för Patrik i år, förra året var de "små skitungar"), Spiritualized (check), Muse (tja, en stund orkar man väl med dessa Radiohead anno 1994 wannabees),

KROCK!!! Timbuktu & Damn mot Laurent Garnier (svårt val? Viva la france!), Basement Jaxx (detta år kanske jag inte kräks oxkött och stapplar in i tältet och halvdör), Kenneth Bager feat. Julee Cruise (Dr Baker kallade sig denna snubbe under 90-talet när han levererade rave-hits, här med sångerskan som David Lynch gjorde odödlig med Twin Peaks) och slutligen; J.U.S.T.I.C.E (check, fransk filter-house är mycket kul live, jag vill minnas att Daft Punk var det bästa jag såg live under hela '97)

Kanske hinns det med att höra det unga stjärnskottet Mike Sheridan spela skivor i Roskilde Lounge på söndagen också. Men med all Smirnoff Ice (halsbränna 4TW!) vi ska hinna dricka så kan det bli svårt.

Men varför visar de Tenacious D.-filmen på tisdag klockan 10.00? ENDAST DÅ!!!??? WTF!?
Men de visar ju en del andra spännande filmer under vår vistelse:

Crab Goalkeeper bör man ju se. En krabba (!) som är målvakt i Japanska landslaget i fotboll!

Eller Queer Duck: The Movie med bl a David Duchovny

eller: Sunshine av Danny Boyle som gjort bl a Trainspotting och 28 dagar senare (inte den med Sandra Bullock!)

eller: 300 (Denna har ju dock Patrik lovat att aldrig se för att folk endast säger att den är "snygg")

eller: Air Guitar Nation VM i luftgitarr. På film.

eller: The Calamari Wrestler En Japansk brottare utklädd till sea-food kan man ju inte vilja missa. Eller?

eller: A Bittersweet Life Mmmmm. Koreansk hämnd-film. It's dä shijt.

eller: Pansarkryssaren Potemkin

Sextips från djur-riket

Alltså, Belle De Jour är så himla rolig!

http://belledejour-uk.blogspot.com/2004_05_01_archive.html#108564897850251163

Försenad födelsedagspresent

Jag fick en "rolig" present av Emmas bror (!) och hans tjej idag. "This kit includes everything you need to make an exact rubber copy of your penis in your own home"

Jo, så står det på förpackningen. Jag vill/vågar inte fota av den och lägga upp här för det kan verka stötande på mina läsare. Och med "den" så menar jag förpackningen på min present. Självklart måste den ju användas. Jag jämställer ju mig själv med Jack Osbourne nästan. Men nej, det spelar ingen roll hur mycket ni tjatar, inga bilder och inga bud på den färdiga produkten tack. Och ja, till skillnad från originalet (which you can't have) så kommer den färdiga produkten att vibrera.

Tjuvlyssnat 4TW!

Whohoo! Nu har jag äntligen fått en tjuvlyssning publicerad!

Följande snappades upp när vi (de coola) var på FoF och firade min 33:e födelsedag.

http://www.tjuvlyssnat.se/mellersta-sverige/namnet-pa-restaurangen-var-bara-en-fasad

Bananflugornas Herre

image33

Har läst ännu en bok om en porrstjärna (jag måste helt klart ha någon typ av fixering). Bananflugornas Herre är skriven av Fredrik Eklund och är väldigt underfundigt och vackert skriven. Det känns lite väl polerat och snudd på dikt ibland, men det är väldigt orginellt språk, och väldigt självutlämnande. Inte bittert (som Traci Lords) eller glamouröst (som Jenna Jameson), men så är det ju trots allt en svensk snubbe från Stockholm med studier i ryggen som skrivit denna bok. Bokens huvudperson är gay och sysslar med bodybuilding. Han får frågan "Ever thought of doing movies" av en talangscout för en av världens största bögporrsproducenter, och det tänder någon slags gay bengalisk eld i honom. Om ni tyckte att den där senaste jämförelsen var långsökt, läs denna bok, den är full av underfundigheter och produktplacering (jag tvivlar på att de svenska livsmedelsproducenter som figurerar har givit honom ett öre dock) som förankrar romanen i vårt Sverige i början/mitten (när kom iPod?) av 2000-talet.

Diary Of A London Callgirl

Jag hittade av en händelse denna blogg, skriven av en äkta callgirl som är verksam i London. Hon har även skrivit två böcker om sina erfarenheter. Har även lagt till en länk (bland mina andra länkar).

http://belledejour-uk.blogspot.com/


Spelet - En Inträngande Analys Av Raggningsexperternas Hemliga Sällskap

image32


Jag har nu precis läst ut Neill Strauss fantastiska roman som beskriver hur han (ja, boken beskriver händelser från Strauss verkliga liv) från början av nyfikenhet drogs in i en värld fylld av nördar som utvecklat/utvecklar/kommer att utveckla raggningstekniker som aldrig slår fel, för att slutligen förvandlas från nörd till man.

Det är fantastiskt medryckande skrivet, och hur ytliga relationerna än är mellan dessa "players" och deras mål (10-poängarna, alltså riktigt snygga tjejer), så uppstår riktiga såpa-intriger emellan dem själva. Olika guruer har seminarier i sina självutvecklade(nåja) tekniker och deras lärljungar drar fram genom nattklubbar, raggandes åt höger och vänster. Intressanta "cameos" i boken har bl a Tom Cruise, Courtney Love och Paris Hilton.

Neill Strauss blir god vän med Mystery, en illusionist och raggningsexpert (jag såg honom som gäst på Conan för ett par veckor sedan) med vars hjälp han förvandlas från nördig brill-orm till... ja en orm. Han tar namnet Style, rakar av allt sitt hår, skaffar ett trendigt skägg och laseropererar ögonen. Nu är jag själv en väldigt fåfäng kille och när man läser den här boken så inspireras man faktiskt att bättra på sina egna egenskaper, helt enkelt "bli den bästa versionen av dig själv". Om man inte är framgångsrik hos det motsatta könet beror det helt och hållet på vanlig lathet. Alla killar kan egentligen bli snygga, det som krävs är bra hållning, snygga kläder, god hygien och framför allt, att man utstrålar gott självförtroende. Tänk på det killar! Det är också väldigt intressant att jämföra raggningsexperternas (RGE:arnas) metoder med hur man själv pratar med folk på krogen. Och nu är det inte bara hur man ska prata med snygga tjejer som avhandlas, utan även hur de sk "hindren" (deras inte lika snygga kompisar, kill-kompisar eller pojkvänner) ska elimineras.

Var är alla mina vänner?

I fredags hade jag bestämt med mina kompisar (jag hade bjudit folk via sms, vilket inte alls är speciellt konstigt idag) att gå ut och dricka lite öl för att fira min födelsedag (jag fyllde 33 i torsdags, fy fan). Jag funkar så att om jag vet att jag inte kan delta på en "happening" för någon av mina vänner så ser jag till att meddela detta så fort jag bara kan. Detta för att ifall en dylik inplanerad händelse inte passar för någon alls så kan man ju flytta på den, eller rent av ställa in den helt. Utsatt tid för att ansluta var 20.00 och då jag så att säga är "huvudpersonen" så var jag ju tvungen att infinna mig då. Inte helt lyckat när sambon lyckas gå och bli sjuk, och man måste ha dåligt samvete för att lämna henne själv med två barn bara för att upptäcka att endast två (mina riktiga vänner) personer dyker upp.

Till er andra - go f*ck yourselves.


Stranger Than Fiction

Omslag

Bild låndad från Discshop


Det var på tiden att jag fick se en riktigt bra film igen. Det kollas mest på serier i vårt hushåll, och de filmer man velat se länge bara ligger och samlar damm i hyllan. Will Ferrell blev en stärna långt efter att jag förälskat mig i hans knäppa humor, först i Austin Powers (som Mustafa) men framför allt i A Night At The Roxbury och sedan i Zoolander och Superstar (I put this Kiwi lipgloss on for you, do you like Kiwi?).

I denna film visar han på samma bredd som t ex Jim Carrey fick fram i Man On The Moon, eller The Truman Show. Ferrell spelar en anställd på USAs skatteverk, IRS, som börjar höra en berättarröst i huvudet som kommenterar allting som han gör i sitt dagliga liv, men en dag säger rösten att han snart kommer att dö. Hur ska han förhindra att detta sker? Han är passande nog ett matematiskt geni (yrkesmässigt) och räknar allting omkring sig vilket skildras i filmen av snygga effekter, ungefär som i A Beautiful Mind. På tal om snygg, Maggie Gyllenhall är verkligen skitsnygg. Och att hon i filmen har en jättelik taturering på ena axeln/överarmen gör ju inte saken sämre direkt. Det är ju så sjukt snyggt med stora tatueringar på tjej-armar. Som Nina Persson i Cardigans My Favourite Game-video eller Aqua-Lene i videon till Barbie Girl. Svanktatueringar, ja... *host* fegt! *host* Jag måste nog övertala sambon att tapetsera armen med en stor tuff örn eller nåt. Eller en enhörning. Fast en tuff enhörning då.

Sen är ju även fotot och regin fantastisk. Synd bara att de tar in en stor komisk talang som Queen Latifah i en liten biroll, det känns nästan som en inkvotering för att få afroamerikaner att gå och se en sån här "vit" rulle. Men, om det är vad som krävs så är det väl så. Regissören har tidigare gjort Finding Neverland (Johnny Depp) och den hade precis samma kvaliteter. Hjärta, fantasirikedom och ett jävligt bra manus. Nu letar jag efter filmen som kom däremellan av samma regissör, Stay heter den, med Ewan McGregor och Naomi Watts.

RSS 2.0