emphatic

Igår var jag och Mia och "heta singelmamman" (faan, jag måste sluta amma, det är ju Potatisfestivalen snart!") på Harry Potter och Fenixorden och den var precis vad doktorn ordinerat. Trots att det är den tjockaste boken och den kortaste filmen känns det som man saknar väldigt lite från boken. Omskrivningar av vissa händelser och så vidare känns liksom helt naturligt i denna film. Det är också skönt att se att Hermione inte bara pratar med hjälp av sina ögonbryn denna gång.

När filmen var slut bar det av till Tallhyddan, där HS lämnade oss efter att ha druckit en cola. Inte helt konstigt, för jag skulle inte heller stannat kvar nykter där medelåldern denna kväll var ca 55 år. Varför är det ALLTID så att de som inte har schyssta dancemoves bara måste upp och shakea loss? Det bästa är när de gör det helt ogenerat också. Annars måste man ju bara skratta åt dem. Ikväll fick jag tyvärr veta något om en gammal kompis som jag tidigare misstänkt, men som tyvärr visast sig vara sant. Fan också.

Sedan blev jag kallad både det ena och det andra (faghag) av en halt och enfaldig människa som tyckte att Transformersfilmen var dålig då hans favvo-robot inte fick vara med. Grow a pair! Btw, sluta leka stekare med din dyra äckliga whisky istället och lär dig vad uttryck betyder innan du kastar ur dig dem till höger och vänster:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fag_hag

När vi fått nog (ca 01.20) tiggde vi Åsas Taxi att komma och hämta oss. Det gick bra. Hederlig kvinna, den där Åsa. Mia hade "pre-arranged plans" och jag och "la chaffeureuse" (kanske man skulle kunna säga på franska) åt kebab och drack Cola, och fick lite välförtjänt "catching up" time.

Jag skriver detta inlägg till större delen påverkad av Long Island Iced Tea, det är därför det är så många "" antar jag.

Seacrest out.