Hemma från Roskilde
Skönt att vara hemma, även om jag absolut inte hade det lika jobbigt som alla vanliga besökare. Mediacamping 4TW!
Såhär med facit i hand tycker jag att:
Bästa dans: Tiësto. Jag har inte läst någon lista någonstans över vilka låtar han spelade, men jag tror att det uteslutande var eget material, i alla fall de första tre timmarna. Han spelade bl a sina remixar på Radiohead's "Street Spirit (Fade Out)", José Gonzales' "Crosses", Madonnas "Die Another Day" och mycket annat gott som passade in bra på en lerig festival i Danmark. Efter ca 3 timmar och 45 minuter stannar han musiken och tar micken - "I love you scandinavians... You're all fucking crazy!". Lite Van Damme-varning på accenten också. Härligt. Sen spelade han lite extranummer.
Bästa rock/pop: The Ark. De bara kom in och visade vart skåpet skulle stå. Från introt till de sista ackorden var det helt fantastiskt bra. Även om Jeppson ser ut som... tja, Jeppson. Bra avslutning också. - "Ni verkar gilla lite alternativa grejer här på festivalen, så vi avslutar med ett litet obskyrt albumspår som kanske inte alla har hört". Sen drog de igång "The Worrying Kind". Härligt.
Bästa rap/r 'n' b: John Legend. Även om Timbuktu (som jag i vanliga fall har lika mycket till övers för som CD-On.com-rösten), gav ett lysande bevis på hur bra han är live med Damn! (speciellt de var grymma) någon dag senare, så har amerikanska soul-snubbar bara lite extra stärn-kvalitet som bara inte går att se mellan fingrarna med.
Bästa metal/ersättare: Mustasch. Heja Göteborg! - "Nästa låt kommer från en skiva som heter Powerhouse. Är det många här som har den? Köp inte den. Ni får ladda ner, det är okej. Den ligger på vårt gamla skivbolag, EMI. Vi har ett nytt bolag nu som vi får pengar av. Köp de skivorna istället."
Konstigast: Kenneth Bager Feat. Julee Cruise. Utomjordisk cabarét-musik går tyvärr fetbort. Ett hypnotiskt intro bör inte vara mer än max 3-4 minuter. Kom ihåg det mr Bager. Och när man för första gången ser en kvinna som etsat sig fast så med "Falling" från Twin Peaks-soundtracket snart 20 år tidigare så vill man gärna höra henne sjunga också. Inte läsa Mitt Livs Novell-berättelser. Kenneth var roligare på 90-talet som Dr. Baker.
Såhär med facit i hand tycker jag att:
Bästa dans: Tiësto. Jag har inte läst någon lista någonstans över vilka låtar han spelade, men jag tror att det uteslutande var eget material, i alla fall de första tre timmarna. Han spelade bl a sina remixar på Radiohead's "Street Spirit (Fade Out)", José Gonzales' "Crosses", Madonnas "Die Another Day" och mycket annat gott som passade in bra på en lerig festival i Danmark. Efter ca 3 timmar och 45 minuter stannar han musiken och tar micken - "I love you scandinavians... You're all fucking crazy!". Lite Van Damme-varning på accenten också. Härligt. Sen spelade han lite extranummer.
Bästa rock/pop: The Ark. De bara kom in och visade vart skåpet skulle stå. Från introt till de sista ackorden var det helt fantastiskt bra. Även om Jeppson ser ut som... tja, Jeppson. Bra avslutning också. - "Ni verkar gilla lite alternativa grejer här på festivalen, så vi avslutar med ett litet obskyrt albumspår som kanske inte alla har hört". Sen drog de igång "The Worrying Kind". Härligt.
Bästa rap/r 'n' b: John Legend. Även om Timbuktu (som jag i vanliga fall har lika mycket till övers för som CD-On.com-rösten), gav ett lysande bevis på hur bra han är live med Damn! (speciellt de var grymma) någon dag senare, så har amerikanska soul-snubbar bara lite extra stärn-kvalitet som bara inte går att se mellan fingrarna med.
Bästa metal/ersättare: Mustasch. Heja Göteborg! - "Nästa låt kommer från en skiva som heter Powerhouse. Är det många här som har den? Köp inte den. Ni får ladda ner, det är okej. Den ligger på vårt gamla skivbolag, EMI. Vi har ett nytt bolag nu som vi får pengar av. Köp de skivorna istället."
Konstigast: Kenneth Bager Feat. Julee Cruise. Utomjordisk cabarét-musik går tyvärr fetbort. Ett hypnotiskt intro bör inte vara mer än max 3-4 minuter. Kom ihåg det mr Bager. Och när man för första gången ser en kvinna som etsat sig fast så med "Falling" från Twin Peaks-soundtracket snart 20 år tidigare så vill man gärna höra henne sjunga också. Inte läsa Mitt Livs Novell-berättelser. Kenneth var roligare på 90-talet som Dr. Baker.
Kommentarer
Postat av: Mia
Varmt välkommen hem! Förresten ska jag fan gifta mig med hela Mustasch för det uttalandet :D!
Trackback
