11 av 15 är inte illa

1993 köpte jag en tysk samlingsskiva som hette Rauschen 3. Den innehöll bara låtar som jag trodde att jag aldrig skulle äga själv. Låtar som mina DJ-polare hade på vinyl-tolva. Jag var helt fascinerad av att en CD kunde innehålla så mycket bra musik. Och alla låtarna låg dessutom på samma skivbolag, Force Inc. Music Works. Nästa skiva jag hittade från samma bolag hette Post Acid Crash vol 2. Den var nästan lika bra, men där Rauschen-serien var något bredare (breakbeat/hardcore, acid, house, techno) var Post Acid Crash helt inriktad på acid. Det kanske var därför som det endast släpptes 3 volymer. Jag har nu alla tre. Och Rauschen, där damp volym 2 ner i brevlådan häromdagen. eBay hjälper den som söker. Hela vägen från Florida hade den rest för att bo med sina kompisar, volymerna 1, 3-10 och 12 i en speciell låda jag avsett till dem.
Jag har intresserat följt karriärer för musiker som Thomas P. Heckmann (Drax, Age, Exit 100, Purple Plejades, Spectral Emotions m fl), Ian Pooley (Space Cube), Thomas Gerlach (Space Cube, DJ Tonka), Christian Vogel, Alec Empire (Atari Teenage Riot), Mike Ink och Biochip C. Alla dessa fantastiska artister upptäckte jag den där gången när jag köpte denna skivan, Rauschen vol. 3 och där började min kärlek till det lilla bolaget. Jag beslöt mig för att köpa alla samlingar de gav ut. En gång när jag var i Kiel köpte jag en (som jag trodde då) 10-tums vinylsamling, men det var endast fodralet som såg ut så, inuti låg det en CD. Den heter Brueckenkopf Im Niemandsland . En annan gång hittade jag Disco Subversion i Göteborg och nu letar jag på eBay efter volym 2.
Sen så "behöver" jag ju även köpa de Rauschen jag ännu inte äger. Sen är jag nog nöjd. Jag vill ju inte verka helt ha-galen.
Kommentarer
Trackback